Allt börjar med att Maxine ”Max” Caufield går uppför en stig i en skog under en våldsam storm. När hon kommer ut ur skogen är hon vid ett fyrtorn på en klippa som blickar ut över hennes hemstad Arcadia Bay, som är på väg att slukas av en stor tornado. Plötsligt rasar en stor bit av fyrtornet och faller mot Max som med ett ryck vaknar och upptäcker att hon slumrat till under en lektion i fotografisk historia på Blackwell Academy.
Hon tar en selfie med sin polaroidkamera, och lektionen kommer in på ett stickspår om selfiens historia. Klockan ringer ut och Max går mot toaletterna. Överallt sitter det lappar om Rachel Amber, som försvunnit några veckor tidigare utan ett spår. Mellan badrummets gråa väggar och vita kakel upptäcker hon en skimrande blå fjäril som hon följer och fotograferar bakom toalett-båsen, på en hink på vaktmästarens städ-vagn.
Just som hon tagit bilden hör hon hur skolans ”min pappa är rik så jag gör vad jag vill”-skithög, Nathan Prescott, kommer in på tjejtoan och kollar att båsen är tomma medan han pratar med sig själv. Strax efteråt kommer en tjej in och när de börjar tjafsa drar han fram en pistol och råkar skjuta ihjäl tjejen.
Max är plötsligt tillbaka i klassrummet vid samma ögonblick hon vaknade tidigare, och hela lektionen flyter vidare på exakt samma sätt. Hon går till toaletterna, fotograferar fjärilen och gör sin närvaro känd, och Nathan skjuter inte ihjäl tjejen, som visar sig vara Chloe Price, Max barndomsvän som hon tappat kontakten med många år tidigare när hennes familj flyttade ifrån Arcadia Bay, och som hon inte vågat söka upp efter att hon flyttade tillbaka för att studera fotograferi som konstform.
Vad har hänt, hur har Max plötsligt fått en förmåga att backa tiden? Kan hon göra mer än bara ändra det som just hänt och kanske ändra det förflutna?
Det blev en ganska lång resumé av början av första episoden av Life is Strange.