Det är nog värt att inleda med att om du tycker om det här spelet – sluta läsa här, för det här är en brutal sågning.
Jag minns att jag spelade det här på Amiga en gång i tiden, och jag minns att jag tyckte att det var långsamt då, och jag trodde att anledningen till att jag inte kom någonstans var att jag inte var så bra på engelska än.
Problemet med det resonemanget är att jag redan klarat både Monkey Island 1 & 2, som har en hel del pussel som bygger på ordvitsar och flera King’s Quest, som innehåller mer text än de flesta noveller och min favorit, King’s Quest VI: Heir Today, Gone Tomorrow, är så stort och rikt på målande språk att text-mängden är på väg mot roman-längd. Jag lärde mig engelska genom äventyrsspel.
Nu när jag tagit mig igenom Legend of Kyrandia vet jag att språkbarriären inte var orsaken till att jag tappade intresset – det är helt enkelt ett dåligt spel, och inte på ett underhållande sätt.
Spelet har för det mesta väldigt bra grafik för tiden, men den blir väldigt lidande av att du ser de flesta skärmar om och om och om igen. När du ser samma skog-bild ett hundratal gånger eftersom de återanvänder ett fåtal skogs-skärmar för att spara utrymme och minimera antalet disketter spelet kom på. Pratversionen, som släpptes på CD, och som finns på gog.com, tar ungefär 81MB när det är installerat, och då är manualen i .pdf-format och SCUMMVM inte inräknade, för de tar 75MB på egen hand.
Som jag redan sagt så kommer du se samma skogs-skärmar om och om igen och det skulle väl kunna vara ok om det hände nånting där nån gång ibland, men på omkring 90% av skärmarna händer aldrig någonting, och det är de skärmarna du ser mest, ofta flera gånger om, eftersom speltiden är fylld av mängder av backtracking. De flesta pusslen är av typen ”Gå hela vägen bort dit, sen kommer du tillbaka och fortsätter en bit till. Du minns det där stället långt bort? Gissa vart du ska nu.”. Två pussel kräver väldigt specifika ädelstenar, och de dyker upp sporadiskt och slumpvis i skogen, mest i absoluta början och kanske lite ibland väldigt nära slutet. Större delen av speltiden spenderas i en labyrint 95 skärmar stor, där alla skärmar utom fem ser likadana ut, förutom att det finns olika öppningar mot norr, söder, öst och väst. Men när du väl varit på varenda jämra skärm behöver du inte se den igen. Skojade bara, det här är det ställe där du gör mest backtracking, även om du till slut får en genväg som ”bara” är sju skärmar lång, men då har du gått hela labyrinten en och en halv gång i båda riktningarna. En stor del av all backtracking hade kunna undvikas om den personlighetsbefriade huvudpersonen, Brandon, haft med än 10 platser för saker han kan bära med sig, men då hade spelet varit över på 1,5 timme, istället för de knappa tre timmar det tar nu om man följer en guide, och du kommer behöva den.
Någonting som de glömde att ett äventyrsspel med olika pussel behöver är ledtrådar. Jag vore orättvis om jag sa att det inte finns några ledtrådar alls. Jag tror att det är två-tre stycken, och ingen av dem hjälper dig i den löjligt långa och tråkiga labyrinten. Och poängen med ledtrådar är väl inte att berätta hela lösningen till ett pussel, men när ledtråden för altar-pusslet är att du behöver födelse-stenar och ”eh, eh, sommar nånting” så har du ingenting att gå på när det gäller att lösa ett pussel där lösningen är slumpad och du behöver lösa ett annat pussel först för att hitta sol-stenen (som du inte ens fått veta att den existerar eller att du behöver den). Och hoppas att du hittat minst två av alla olika ädelstenar när du irrat runt, och dumpat dem vid altaret där pusslet är. Sen är det bara att spara och pröva sig fram tills du hittar vilken ädelsten som är nästa i ordningen, ladda, använda den stenen, spara och pröva igen, för tro inte att det är så enkelt att du kan testa samma ädelsten mer än en gång – de brinner upp om det inte är rätt sten.
Det finns ytterligare en anledning att samla extra ädelstenar, och det är för att göra trolldrycker. Inte för att det finns någonting som berättar för dig att du måste göra det eller principen för hur du gör, men det kräver ju ledtrådar!
I alla fall… När du tagit dig genom labyrinten, gjort en backtracking flera gånger för att flytta saker till andra sidan (åter igen, varför bara rum för 10 saker?) kommer du till Zanthias stuga, och hon ber dig hämta magiskt vatten från fontänen strax innan träsket där hon byggt sin stuga. Efter lite trubbel med antagonisten Malcolm, som tjafsar lite innan han tar en kristall-lampa från fontänen så att den inte är magisk längre och torkar ut, hämtar du lampan ur ett brinnande träd som du släcker med en is-trollformel (för varför inte?), återställer fontänen och hämtar vattnet till Zanthia som ber dig hämta blåbär.
Här kommer ett bra exempel på hur mycket de fyllt spelet med ingenting: För att komma till blåbärsriset från Zanthias stuga går du fem skärmar vänster, två skärmar ner, en vänster, en upp, tre vänster och en skärm upp. Det är 13 skärmar du passerar utan något annat än skog och ingenting annat, och eftersom Brandon är så extremt lååångsam tar det flera minuter att hämta blåbär och komma tillbaka till Zanthia, som dessutom inte är kvar när du kommer tillbaka. Det är för övrigt nu du ska börja koka trolldrycker i hennes byk-gryta där hon kokade tvätt senast du såg henne.
Glöm förresten inte att dricka av vattnet från den magiska fontänen så att den blå stenen i den magiska amuletten aktiveras.
Och på tal om amuletten så kan vi gå igenom magin i spelet. Inte magi i betydelsen berättelsens magi, den är i princip icke-existerande.
Vi kan börja med is-magin. Den har du på en pergamentsrulle, och den används för att frysa en lavaflod och släcka en brinnande buske.
Sen har vi de magiska dryckerna du blandar i Zanthias kittel där hon tvättade kläder sista gången du så henne. De kan döda dig, göra så att du inte kan klara spelet eller hjälpa dig vidare, men du får inga ledtrådar om hur du gör för att blanda dryckerna, men det viktigaste, som har en egen plats i spelets interface, är ändå amuletten.
Amuletten, som du hittar på ett altare (många altare i det här spelet) som du lagar efter att en av stenarna som aktiverar det blivit stulen av en unge som du möter exakt två gånger. Först introduceras han och kräver han att du jagar honom när du fått reda på att han knyckt stenen och till sist när du fångar honom.
Amuletten har fyra ädelstenar som till en början är svarta, men när du gör vissa saker tänds de upp i olika färger som gör olika saker. Det behöver inte finnas någon logik i varför de tänds, men det gör de i alla fall, och de är i tur och ordning gul, lila, blå och röd.
Den gula magin är helande och läker en fågel, botar Brandon när han blir biten av en giftorm när han ska plocka rubiner från ett träd(!) och för att söva(?) en hypnotiserad snickare som vill såga av Brandon på mitten. Det är den magi du får först, och det tar bara 15-20 minuter från det att du fått amuletten, förutsatt att du har en guide som innefattar en karta och inte gör en massa andra saker, som att samla på dig ädelstenar du kommer behöva lite senare. När du vandrar runt behöver du plocka på dig ett ekollon, en grankotte och en valnöt som saknar det yttre skalet och ser ut som de vi köper i butik. Och du hittar det i en barrskog. Sen ska du ta dig till en glänta bland en massa döda träd och släppa ner dem i ett hål mitt i gläntan. Då växer det upp en enormt hög pratande blomma som inte säger någonting som tillför något till berättelsen förrän den nyser ett moln av pollen över Brandon, vilket av någon anledning tänder den gula stenen i amuletten.
Den lila stenen tänds av två irrbloss Brandon möter i labyrinten. De är fångade i ett rum där de av någon anledning ska bygga ett altare (vad annars?), och det har varit nästan klart i evigheter, men det saknas en månsten, och gissa vem som ska hitta den? Men först måste Brandon ta sig längst in i labyrinten och plocka på sig fem stenar för att kunna tynga ner motvikten för ett fällgaller som föll ner när han gick in i labyrinten. Det hade räckt med fyra stenar, men Brandon känner för att vara cool när han kastar stenarna i vågskålen och kastar ner den fjärde stenen i en avgrund. På vägen plockar han upp ett guldmynt som han kastar ner i en brunn utanför ingången till labyrinten och en månsten uppenbarar sig ur tomma intet. Som tack för att han bygger klart altaret krockar irrblossen över huvudet på Brandon så att lila gnistor regnar ner på honom. Den lila magin gör att Brandon kan ta formen av ett irrbloss, något som bara har två användningsområden: han lyser, så inga fler mörka rum (som inte är ett problem längre ändå), och att han svävar och kan komma över en ravin och ta sig till utgången i Zanthias skog.
Den blå stenen tänds när Brandon dricker en flaska vatten från Zanthias magiska fontän, och den används för att bryta magi … med magi. Den används exakt två gånger. Först för att bryta en förtrollning som gör att kungens bägare svävar högt över marken i skogen, och den andra för att ta bort ett kraftfält, men absolut inte för att bryta förtrollningen som får snickaren att vilja såga isär Brandon eller för att befria de som förvandlats till sten.
Den sista, röda magin, tänds när Brandon pratar med spöket efter sin döda mor, drottningen, som visar sig när Brandon lägger en ros på hennes grav. Enligt spöket är det moderskärleken som gör att hon kan visa sig, samma moderskärlek som kräver att en ros läggs på graven för att hon ska visa sig (du tog väl med en ros från förra ön, annars har du fastnat), och som gjorde att han som spädbarn lämnades bort till en gammal magiker för att uppfostras utan att veta vem han är eller hur man styr ett rike. Magikern gör en enorm insats i spelet, han blir avbruten när han skriver ett irrelevant brev och blir förvandlad till sten innan introt är över och spelet börjar. Den röda magin används också bara två gånger, först för att de magiska drakstatyerna över grinden framför slottet inte ska grilla Brandon och sedan för att Malcolm ska missa när han försöker förvandla Brandon till sten, träffa en spegel och få magin återkastad på sig själv. Det tar nästan 4 sekunder för magin att färdas fram och tillbaka, så det finns gott om tid att flytta sig, men icke.
När Malcolm blir förstenas bryts all magi han använt förutom den han kastade på sig själv, slottet blir plötsligt helt övervuxet av blommor och alla som han förtrollat eller förvandlat till statyer blir fria igen, och flyttade till den plats där de blev förtrollade istället för att magin bryts där de är placerade i slottet av Malcolm.
Spelet har även en hel del problem med att det är lätt att hamna i ett läge där du inte kan komma vidare och en hel del oväntade och onödiga sätt att dö.
Tog du inte med dig pergamentet kan du inte komma igenom labyrinten eftersom du måste kunna frysa lavafloden (egentligen hela grottan) för att hitta den sista stenen du behöver för att öppna gallret så du kommer ut igen.
Åt du de äpplen du hittade kan du inte muta mini-satyren som stjäl kungens bägare när Brandon bryter magin som får den att sväva i skogen.
Du kan använda en ros för att göra en röd magisk dryck, men då kan du inte lägga den på drottningens grav och kan inte klara spelet, samma sak om du inte tar med den när du dricker den orange drycken som tar dig till den sista ön.
Det finns gott om saker att klicka på som inte gör någonting alls, eller som Brandon kommenterar på något sätt, eller dödar dig på något slumpmässigt sätt.
Och glöm inte att när du går igenom labyrinten hittar du lysande eld-bär med jämna mellanrum, men de slocknar när du passerat genom tre rum, och det är här som möjligheten att lägga ifrån dig saker faktiskt kommer till användning, för om du lägger ifrån dig bär på golvet slocknar de aldrig. Går du vilse och dina bär slocknar i ett rum utan eld-bär finns det plötsligt en massa farliga djur i i grottan som sliter Brandon i stycken.
Undvik det här spelet om du inte ska spela igenom hela Kyrandia-serien, vilket är anledningen till att jag fortsatte plåga mig hela vägen igenom det.
Efter att jag tagit mig igenom spelet hittade jag en kommentar på gog som berättade att du kan gå in i spelets config-filer, närmare bestämt kyra1-cd.ini, och öka den hastighet som Brandon går, för med standardinställningen har han bly-skor och är seeeeg.